Och så blev det första advent.

Nu väntar jag inte på att det ska vara sommar när jag vaknar längre.

west coast rain

Jag sitter i entrén och jobbar. Just nu kommer typ ingen. Jag dricker Pepsi ur ett grönt sugrör och ritar gubbar med trubbeltankar som går genom västkustregn. Och fryser när folk springer ut och in genom dörren. Det är tip top.

My Darling YOU! - Hungry and alone

Oh no, I am hungry and alone
I need food and so on
Can you help me pay the bill
'cause my bank account is ill

I'll be hungry and alone
without food and without fun
Won't get no help to pay my bills
this winter's giving me the chills

sleepless at parkstreet

Klockan-två-mötet varade i över en timme. Det var det mest behövliga jag gjort på länge. Det var inte lätt att be om ett möte för att be om hjälp har jag alltid tolkat som att man är svag och ger upp och sån vill jag inte vara.

Och jag tänkte att det där lugnet som folk pratar om att jag har; det har jag inte. Stick in huvudet i mitt inre och du kommer behöva kämpa för ditt liv. Det är inte lugnt nånstans där inne. Jag har övat hela mitt liv på att dölja kaos. Kanske har jag lyckats... Är det nu man ska gråta eller vara glad?

---

Jag önskar att vi hade haft de där två vakna dygnen som vi pratade om. Varför blev det inte så? Det var så himla mycket snack med den där människan. Allt vi sa, allt vi skulle göra; inget blev av. Och vad jag än skrev så handlade det om pop. Nu kan jag inte skriva länge; jag blir blockad av alla känslor. Men när jag kunde skriva blev det sjukt bra. I alla fall ibland.

jag spelar för att dölja att jag sjunker

Det brast. Jävla fan. Som tur var så var jag ensam. Jag ska ha ett möte vid två. Som jag själv har styrt upp för att jag känner att det behövs. Jag vet inte hur det ska gå.

Och det är lite som i "titanic är emellan oss", bara det att jag är ensam den här gången. Och visst önskar jag att det var 1912, så att jag kunde vara en del av katastrofen istället för att vara hela. Men det är inte på grund av pop längre. Det är på grund av världen. Och all stress, oro, prestationsångest och vanlig ångest.

Och jag har glömt allt vad mental träning heter.

om stockholm brinner..

Vad är bland det bästa som finns? Jo, att få Håkan-citat i sms.
Det fick jag idag.

Det var så mörkt den kvällen du gick hem

och jag hade hoppats på något, hoppats på något.
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Om du vill ha mig, nu kan du få mig.

cykelbana på kontoret

Idag har jag cyklat inne på kontoret. Jag skapade en bana som gick från det stora rummet in i ekorummet där man var tvungen att göra en snäv sväng för att inte krascha in i bord och dator, ut i stora rummet igen och sedan in i köket och ut från andra hållet och sedan var man tillbaka i stora rummet igen. Det var roligt. Jag cyklelsparkade runt den där rundan länge länge.

Ett tidsfördriv att dö för? Ja, kanske.

estnisk bil

Idag såg jag en bil från Estland.

Mitt liv är en film av Aki Kaurismäki

När jag går till skolan på mornarna så känns det om jag är med i en film av Aki Kaurismäki. Allt är grått och trist men ändå ganska fascinerande på något sätt. Jag går förbi det blekgula huset som jag tror är nåt slags äldreboende och där sitter alltid något som ser ut att vara två färglösa mattanter och röker. Och oftast luktar det äcklig och smaklös skolmat/äldreboendemat. Och himlen är grå. Till och med när solen är på väg upp och himlen grå. Och luften är grå. Tankarna. Träden. Vattnet. Allt är grått. Det är precis som om Kaurismäki har varit där och regisserat. Det är som om han har regisserat den här delen av mitt liv.

värmländska - en plojdialekt

Jag har ett problem. Jag kan verkligen inte ta värmländska på allvar! Och då har jag ändå bott här ett tag nu.

Idag gick jag ute och då gick jag förbi ett tufft fjortisgäng - ni vet hur de ser ut. Flashbacks till grundskolan kom till mig och jag tyckte de var lite tuffa men så började de prata... Allt bara förstördes. De var inte det minsta tuffa längre. Helt galet.

sommar via ett mejl

Idag skrev jag en önskelista till tomten över vad jag önskade mig under dagen. En av sakerna jag önskade mig var sommar. Bara några minuter efter att jag hade skickat iväg listan så fick jag ett svarsmejl innehållande tre av sakerna jag hade önskat, och därbland sommar. Jag tänkte dela med mig av den. Hitta den här!

när hela världen står utanför

När hela världen står utanför,
vem ska jag spela då?
Kommer du förstå?
När hela världen står utanför,
vem är jag för dig då?
Kommer du förstå?

Det är fint. Och här är en fin version av låten. Och jag önskar jag kunde spela piano. Jag önskar att jag kunde göra vackra saker.

hate to say i told you so

En som kan blipblop bättre än mig säger att Den Svenska Björnstammen, som jag skrev om tidigare, inte är blipblop. Först vägrade jag ju erkänna att jag hade fel men sedan var jag tvungen att göra det. Vad har jag att säga till om på ett ämne som jag knappt kan något om? När den jag pratar om det med kan det betydligt bättre än jag? Inte mycket. Dessutom står det pop på deras hemsida... Det stämmer dock inte, tycker jag, och pop har jag ju relativt bra koll på.

I alla fall;
jag erkänner. Jag hade fel.


(+...inlägg nummer 100!)

when white turns into black

Frigörande dans. Lyssna till ditt inre och dansa ut det du känner. Jag bröt ihop och stod skräckslagen i ett hörn. Sedan frågade danspedagogen om jag var okej och då sa jag att jag nog skulle gå och vi gick ut och pratade lite och jag började gråta. Som pricket över i:t på dagen, kan man säga. ...

Den här dagen, mina vänner, den här dagen. Den började fantastiskt för att snabbt gå över i oro över något som hände. Något som jag själv var med och såg till hände, så jag får delvis skylla mig själv. Nu är jag lite rädd. Vågar inte riktigt svälja även fast det är det jag antagligen behöver mest i hela världen just nu. Så himla
himla
klantigt.

no need for linssoppa, we eat bread!

Så kan det gå. Ska det vara tidseffektivt så ska det!

kom och slå sönder min värld, det är allt jag begär

Jag är nyss hemkommen. På väg hit blåste snörkorn mig i ansiktet och vinden letade sig in mellan kläderna på mig och hela vägen tänkte jag på bastu och glögg. Jag höll på att dö av kyla.

Under hela dagen har jag velat lyssna på två låtar; Thoméegränd med Vapnet och Flen/Paris med Kent. Så nu har jag gjort det. Nu lyssnar jag på Kents The Hjärta & Smärta EP och tycker att det passar alldeles utmärkt i mörkret när jag sitter och dricker glögg.

I Norrköping är det decimeterhög snö. Här är det inte ens en millimeter med snö. Jag känner att jag vill ha snö. Och julkalender. Ljusstake i fönstret och ljus på borden.

Och värme.
Sommar.
Spanien.
Värme.

spaghettibyxor - en hit!

Hur räknar man ut spaghettimängd till 60 personer? Det enda jag har fått fram än så länge är att det behövs ungefär 135 dl spaghetti. Men hur mycket är det i kg? Hur många paket?

Dessutom; dagens lärdom:

"Spagetti kan liknas vid matvärldens jeans."

Nu har uttrycket "mina ben känns som spaghetti" fått en ny innerbörd.

jo'rå, så att, eh...

tomma sidor säger så mycket mer

Jenny anföll mig. Jag satt lugnt och stilla och läste i min tomma skrivbok när hon bara hoppade på mig. Dålig stil!

Friendship is for ever, friendship never ends

Jenny har varit hos mig i helgen. Det var trevligt. Vi gick ut hårt med att se första Saw-filmen första natten. Nästa dag och natt såg vi de andra fyra. Eller, Jenny såg de andra fyra. Jag sov igenom ungefär en tredjedel av fjärde och ungefär hela av den sista. I tredje filmen satt vi och hoppade i soffan av äckel och undrade vad det var för pucko som faktiskt har kommit på manus till filmerna och under den sista låg jag och drömde om postrar på Gallerix. Tror jag... Så kan det gå. Så gick det. Jag hittade i alla fall någon att ha Saw-maraton med...!

Det var bra att Jenny var här. Det är alltid bra att träffa Jenny. Hon hade smugglat med pålägg över gränsen till mig som vi åt till frukost. Sedan på kvällen pratade vi om Nugatti-konsistens... Vi pratade också om dumma pojkar som snurrar till det i huvudet på en och som verkar säga en sak men kanske inte alls gör det. Vi kollade på bilder från Wendelsberg och blev nostalgiska. Vi lyssnade på Spice Girls och mindes alla Roliga-timmen-uppträdanden och alla Små Stjärnorna-tävlingar. Vi tog en massa bilder och spelade in ett fåtal jättekorta filmer. Och viktigast av allt; vi träffades! Och pratade med fransk brytning.

jag är en männska i en brunbjörns kropp, jag är ett blåbär i ett stort kretslopp

Vad gör Linda?

• Lyssnar på blipblop från Norrköping
• Väntar på att hämta Jenny på stationen
• Soffdansar
• Tänker att hon borde ta ner disken
• Påminner sig själv om att hon måste till kontoret för att hämta sin luftmadrass
• Loggar in på brors mejl för att hjälpa honom med saker that he needs help with
  

Kolla in länken på bandet från stan! Det är ett tufft band som har tuffa affischer! Jag har några men de är inte uppsatta. Men de ska bli uppsatta i Le discokcollective! Får shår!

Med geografin är det sådär här på kontoret...

-Vart ligger Ecuador?
-I Chile, va?

Norge, Gotland och Göteborg kommer till Arvika!

Tjipp och hojj! Snart får jag besök från Norges hufvudstad. Eller Gotland om man ska vara noga. Eller från Göteborg och man ska gå efter "home is where your heart is". I vilket fall som helst så kommer min Jenny!

getter och soppgratänger

Haha, jag läste en gammal blogg jag hade en gång. Den vägrar att försvinna trots att jag har tagit bort den. I den står lite roliga citat. Typ;

"- Allt de gör i Karlskrona är att odla getter. Ingen vet varför."

"- Vad är det för mat?
- Det är någon soppgratäng."

Haha. Det var en rolig tid när jag skrev ner alla roliga citat folk sa. Kanske att jag borde börja med det igen.

käglorna faller som...nae, det gör de inte alls.

Gruppaktivitet utanför skolan. Förbjudet att prata om projektet. Vi lyckades! Wow.

Vilken var aktiviteten? Bowling. ...
Okej, så här är det; förra året pratade jag varje måndag om vilken skitsport innebandy var eftersom det var en skitsport då (nu är det bara en sport). Nu pratar jag om vilken skitsport bowling är för det är verkligen en skitsport! Jag bara förlorar varje gång. Jag missar käglorna oftare än jag träffar dem och i de flesta av kasten (jag vet inte om det heter kast, men jag kastar faktiskt) så hamnar klotet i diket. Man kastar av bitar av tumnageln och man får äckligt poleringsmedel över hela händerna. Fy.

Fan.

Kunde jag utrota bowling och alla glada minnen folk eventuellt har av sporten skulle jag göra det utan att blinka.

hybris

Jag har lyssnat en del på Sibiria idag och kommit fram till att Hybris måste vara det tuffaste skivbolagsnamnet. Det skivbolaget ska jag ligga på om jag släpper en skiva. Inte för att jag har några planer på att göra det men om så ska det vara på Hybris. Möjligtvis på Labrador bara för att jag aldrig har hört ett enda dåligt band därifrån.

snowflakes

Nu hörrni, nu snöar det! Stora flingor som man inte behöver förstoringsglas för att kunna se! Åh. Jag vill bara springa ut och slänga mig i snön men så mycket snö har det inte blivit. Vad fint!

snowflakes

När jag kollar ut, jättejättenoga, så ser jag miniminiminiminiminisnöflingor. Snart kanske pulka is the aktivitet. Om ungefär 1000 år om det fortsätter så här.

I never stopped loving you, I just couldn't bare seeing you fall

Det sägs att det nyss snöade i Arvika. Jag missade det. Eller så snöade det inte i den här delen av stan. Jag ser bara frost och minusgrader. Ingen snö.

Jag lyssnar på Hospital och det måste vara bland det finaste som finns. Jag försöker hitta deras hemsida men den verkar ha förvunnit. De kanske inte finns som band längre. Synd. Tur att jag har några låtar på datorn.

jag måste vara sjuk sjuk sjuk

Igen vaknar jag och huvudvärken har inte gått över. Istället har den blivit vän med halsont och iskallhet. Jag hatar att det blir så här under projektet! Jag förstår att det inte är läge att gå till kontoret idag och det ska jag inte göra heller men det kom jag fram till efter att först ha ringt min pappa och pratat om det med honom. Ska det vara så att man inte ens vågar vara hemma när man är sjuk?

Jag tänker att är jag hemma så missar jag ju saker i skolan och projektet kommer inte lika långt som det annars skulle ha gjort och då kanske det blir ett dåligt genomförande om några veckor. Och ett dåligt genomförande påverkar massa fler människor än vad det gör om jag går till kontoret. Jag är ju bara en så om jag går dit påverkar det bara mig. Ställningen är alltså massa människor vs. bara mig. Inget svårt val, egentligen.

Min pappa säger att jag måste vara hemma och tänka på mig själv och försöka bli frisk. Det förstår jag att jag måste men det är svårt för det är så jobbigt och jag tror att min grupp tror att jag ljuger och är hemma bara för att jag är lat. Så är det inte.

this heart is a stone, close to you it breaks easily

Jag nominerar Acid House Kings låt "This heart is a stone" till en av de sötaste poplåtarna ever! Det är inte illa!

Meningar som:

"They say your middle name is trouble
But I know it’s Caroline
They say you remind them of problems
But I think you look like Audrey"

och

"They say they can smell the drama
But I know it’s No. 5
They say you only bring heartache
But I know you bought a bottle of wine"

gör denna låt till en självklart låt att älska för all framtid och all baktid och all nutid. Jag har lyssnat alldeles för lite på den under senaste tiden. Fy på mig!

hejsoverduväckerjagdigdetärsnöutekomkomkom!

Okej, just nu undrar jag; vart är snön? Vi är ju faktiskt mer norr upp än vad jag brukar vara och i Norrköping har det faktiskt snöat. Men inte här!? Fel fel fel fel fel är det!

Jag vill vakna upp en lördagsförmiddag och se massa snö när jag tittar ut genom fönstret och ringa någon och säga "hejsoverduväckerjagdigdetärsnöutekomkomkomkomviåkerpulka!" och personen skulle morgonharkla sig och säga att vi inte har någon pulka och jag skulle säga "detgöringetvigårtillbrioellervadleksaksaffärenheterochköperen!" och personen skulle tveka lite men innan den hann säga något skulle jag snabbt säga "jagstårutanförditthusomenkvart!" och sedan lägga på. Strax därefter skulle det plinga i min mobil av ett sms där det stod "vi säger 20 minuter!" och sedan skulle vi köpa den billigaste pulkan och hitta den tuffaste backen i hela stan och åka tills vi var alldeles slut.

Det är vad jag önskar nu. Att få snö och att få vara barn.

3 seconds of silence, please

Dag 2 i spränghuvudvärkens liv. Det känns förjävligt. Alla ljud 10 000-dubblas i mitt huvud, alla ljus och lampor känns som blixtrar i mitt huvud och i mina ögon och alla steg jag tar ekar inuti mitt huvud. Jag vet inte hur jag klarar av detta. Vad jag önskar mig just nu är en total, massiv, ogenomtränglig tystnad.

Det enda som gick därifrån den natten var telefonledningar och tågrälser/Vi kanske ses, det finns en chans, på en spårvagn nånstans

Idag har jag varit en millimeter från att brista minst tre gånger. Jag har funderat på att gå hem, att sätta mig i trappan och bryta ihop, att stirra ut genom fönstret tills det svider i ögonen och att bekänna allt. Men hur ärlig ska man vara när man bekänner? Räcker det med att svara att man inte mår bra eller ska man förklara varför man inte mår bra? Vad behöver folk veta för att man ska kunna ha en fungerande arbetsrelation? Vad behöver folk veta över huvud taget? Jag tycker det är svårt.

Jag har fått nåt nytt att oroa mig för; måndagar. De är starten på en ny vecka full av ångest. Varje söndags-, måndags-, tisdags-, onsdags- och torsdagsnatt när jag försöker sova tänker jag på vad jag ska säga på ståupp-mötet följande morgon. Varje måndags-, tisdags-, onsdags-, torsdags-, och fredagsmorgon när jag äter frukost och när jag går till kontoret tänker jag på vad jag ska säga på ståupp-mötet. Jag måste veta vad jag ska säga! Jag måste veta vilka tre saker jag gjorde igår som var viktigast och jag måste veta vilka tre saker som är viktigast att göra idag och jag måste veta vad som kan hindra mig från att få det gjort. Det tar upp så mycket av min tid och ger mig bara ångest. När mötet sedan väl är så har jag glömt vad jag skulle säga men för att inte göra de andra besvikna säger jag något snabbt, mumligt och alldeles för tyst. Sedan flackar jag med blicken när jag har pratat klart och ser inget annat än deras besvikelse. Jag misslyckades.

Måndagar är extra jobbiga för då är det nån slags rapporteringsmöte med hela klassen och CF. Då ska vi kort och koncist redogöra för förra veckans och kommande veckas arbete i form av veckorapportsmallen. Jag vet aldrig vad jag ska säga. Jag står mest där och hoppas att ingen ska se mig så att jag slipper säga något. Men så säger jag något litet ändå för att slippa höra det jag alltid har fått höra; "du måste prata mer! jag vet att du kan!" och sedan vill jag vända om och springa ut och bort till tågstationen för att få se att det finns en väg bort; det finns någonting annat än här; man kan komma vidare.

Det var länge sedan jag var vid en tågstation på riktigt. Det var länge sen jag var vid en räls över huvud taget. Det blir så när man inte längre bor i en spårvagnsstad. Jag saknar det; rälsen. Och spårvagnarna.

the drug of my choise

Oundvikligen kom måndagen. Den har inte varit så bra än så länge om man bortser från att jag lyssnade på Suede på morgonen. Allt känns bra när man lyssnar på Suede på morgonen.

Jag blir så ledsen på drogliberala människor som motiverar det med; "men de skadar ju ingen". Inte? Alla runt omkring dem då? Och de själva? Klart det skadar! Men det är ingen idé att försöka diskutera för de är många fler än jag och trycker ner mig och jag kan inte vinna ensam.

Näe, jag vill inte ha måndag!

Det vill jag inte. Jag vill inte ha ny vecka. Jag vill ha kvar den som var. I alla fall början av den.

Arvika klockan sen natt/tidig morgon. You choose!

Livet håller mig vaken. Det är inget snällt liv. Jag rycker nsf-lappar från stolpar på väg hem genom stan klockan 04.32. Jag är rädd att nån ska sitta bakom ett hörn och hoppa på mig; anklaga mig för att inte stödja yttrandefriheten. Det är jag alltid rädd för. Jag längtar efter någons värme där bredvid mig; när jag går hem och när jag somnar.

Ikväll jobbade jag på Ritz. Hälsokompaniet hade fest. 144 pers. Jag tog på mig diskansvaret och gick in i det med allt jag var värd. Under flera timmar tänkte jag inte på något annat än att hinna med all disk innan det kom in mer. Jag gick in i tunnelséende och speedade upp mig själv till duracellkaninfart. Det är så skönt att bara gå in i något så mycket och inte behöva tänka på något annat. Min livsuppgift där och då var att se till att allt blev rent. Allt blev rent. Jag lyckades med min livsuppgift.

Klockan blev halv 2 utan att jag märkte av det och folket hade gått hem. Det var samling i soffan och på två sekunder hade de andra som jobbade blivit fulla. Själv blev jag blev rädd; hur kunde det gå så fort? De dansade galendans och gjorde poser som ingen skulle tycka var snygga i nyktert tillstånd och jag satt kvar i soffan och visste inte vad jag skulle göra. Någon försökte dra upp mig på dansgolvet och jag fick panik och gick in i mig själv. Ganska snart efter det gick jag. Ingen märkte något.

Nu sitter jag på min säng och dricker glögg och önskar fortfarande någons värme bredvid mig. Jag önskar mig också en öppen balkongdörr att dricka glöggen vid. Bara för att få en känsla. Och jag är trött på mail och koder, jag vill ha dig här på riktigt inatt.

Och jag dricker ur mitt glas.

det skulle ju va dans dans dans

Kårnär hade en del folk men det kändes ganska tomt eftersom de flesta man känner var någon annanstans. Det tyckte jag var tråkigt.

Kvällens citat blir: "Alla kan dansa. Man dansar alternativt."

Fear no darkness (promised child)

Jag väntar på Korner. Det har redan börjat men vid den här tiden är det knappt något folk där. Jag har sett två filmer för att få tiden att gå istället (Nicke Nyfiken och Juno) och lyssnat på Timo. Jag tycker det var bra tidsspenderi. Nu ska jag strax ta på mina oerhört schnögga knästrumpor och bege mig iväg ut i Värmlands mörker och in i ljuset i Hörnet. Tufft ska det bli!

god morgon

Det är fint när man ringer och folk svarar med "god morgon". Typ som detta:
-Studiefrämjandet, god morgon!
Då svarar jag också god morgon.

gör om, gör rätt, jag gjorde aldrig fel

Det är ett frågetecken på varför jag inte har ordnat en kock den här veckan. Jag har ett frågetecken på varför det är ett frågetecken på det. Jag hade en kock. Han sa sedan nej. Jag har efter det flera gånger frågat vad för mat vi vill ha för jag har ett förslag på ett cateringföretag som bara lagar jättegod veganmat. Men varje gång jag tar upp det svarar de andra att maten ska vi planera nästa vecka. Och en del av gruppen ställer sig inte positiv till att inte få köttmat. Så jag kan inte boka något innan vi har bestämt vad för mat vi ska ha.

Ta bort frågetecknet! Jag har inte gjort fel!

Vad säger du ska vi ta helg? /Lilla lördag torsdag fredag lördag lördag hela veckan helg

Den här veckan har gått räsersnabbt. Alldeles nyss var det måndag och imorgon är det fredag. Redan. Då är det Kårnär. Då kommer det spela ett band. Tyvärr inget bra band men ändå. Jag tror det kommer bli fint trots halvuselt band.

Sen är det lördag. Då ska Sven och jag och kolla loppisar. Sen var det nog nåt annat vi skulle göra men jag minns inte vad. Kanske har jag förträngt det. Kanske är det slarv. Vem vet? På kvällen ska vi i alla fall jobba på Ritz. Hälokompaniet ska ha party med ungefär 130 personer. Det kan bli stressigt. Det kan också bli kul.

Söndag. Söndag återstår att se vad den innehåller.

med armarna runt varandra räddas jag från världen

Lampan lyser bra. Jag är nöjd. Igår lös den enda tills den släcktes. Idag har den inte lyst ännu. Idag har jag inte vaknat ännu. Jag är trött. Min tröja luktar någon annan än jag. Det är fint men jag ska inte ta det förgivet. Såklart jag inte ska. Teet var gott. Det var en fin täckmantel, om det nu var det det var. Det känns lite bättre nu. Fast fortfarande förvirrat. Men jag ska ta det för vad det är just där och då och inte för vad det skulle kunna vara. Jag tror det blir enklast så. Ja.

Ljus!

Kolla värsta lampan! Den fick jag av Karin. Snällt. Mycket snällt.

Nu kan du få mig så lätt

Det finaste just nu: jag sitter på kontoret och spelar "Nu kan du få mig så lätt" och på andra sidan kontoret sitter någon annan och sjunger med tyst för sig själv men ändå tillräckligt högt för att det ska höras bort till mig. Det är så fint!

lunchrast

Johnny ligger bredvid mig och sover, mina fötter har somnat, jag lyssnar på Laakso och snart börjar föreläsningen igen. Det känns bra.

Idag ska jag dricke te och imorrn ska jag visst också dricka te. Fint det. Bra att jag har sådant proffste. Från Örebro. Och från Arvika. Det beror på vilket man väljer... Vet någon förresten vart min andra tekula har tagit vägen? Den är lite borta.

tårta

uppsnärjd i det blå

Idag har jag varit duktig. Jag har sagt att jag inte pallar åka till Stockholm på onsdag så nu ska jag inte göra det. Jag ska inte åka dit alls. Jag ställer in Teaterdagarna och hänger i Arvika istället. Det tror jag är det bästa beslutet jag har fattat på länge.

Jag har var helt övertygad om att jag skulle blil anklagad för att inte engagera mig i projektet men det blev jag inte. Teaterdagarna är faktiskt inte en del av utbildningen och jag har inte råd att själv betala biljett fram och tillbaka från Stockholm bara för att ha möte med en Isak så det löste sig. Bra. En sak mindre att tänka på.

Annars? Jo, jag lever och går på. Jag skickar små korta mejl fram och tillbaka lite då och då, saknar Jenny och hoppas att hon kommer över jul så att vi kan ha den bästa julen ever och prata om allt som vi inte hinner prata om när vi bor i olika länder. Jag längtar efter flytt, projektavslut, post, snö, värme, värme igen, blickar och att bli uppsnärjd i det blå. Det vore fint. Och lite läskigt.

monday morning feels like I'm going down

Denna dagen;

• vaknade jag en timme innan det var dags att vakna och det var mörkt och det kändes inte bra
• hade jag problem med att hitta en bra ställning att somna om i
• var mjölken nästan slut så att det inte räckte till ett glas. Då drack jag vatten istället och ställde tillbaka mjölken i kylen
• regnade det när jag gick ut
• var det kallare än vad det såg ut att vara inifrån
• har jag lite ont i min uppskrapade knoge
• har jag fått en uppgift som jag inte vet hur jag ska lösa
• tvättade jag håret i handfatet
• vill jag vara ifred
• känner jag att jag är lite sämre än vanligt
• vill jag strunta i Stockholm
  

Kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?

Och i regnet gick jag till Konsum i Stjärnhallen. Onödigt, kan en del tycka, att gå genom hela Arvika när jag har ett annat Konsum en minut från där jag bor. Det skulle jag också tycka i vanliga fall men inte idag för idag var det nästan mörkt ute redan när jag vaknade och jag var tvungen att fördriva tiden med något annat än att hänga framför min enda ljuskälla; datorn.

På väg tillbaka sneddade jag genom stan istället och balanserade på trottoarkanter och hatade stenmurar och lyktstolpar och ville sparka sönder dem (eller låta dem ha sönder mig) men lät bli för jag ville inte förstöra mina skor. Jag tänkte på alla mina trottoarbalanserarperioder och saknade Spanien för där var det i alla fall varmt, bortsett från de sista månaderna.

Och så kom jag fram till att jag är lite sur på Lärar-Jonas för att han har lämnat landet såhär precis i början av ett nytt projekt när jag alltid behöver nån att prata med. Jag tänkte att jag ville skicka ett mejl och berätta att han valde fel tid att åka men så insåg jag att jag ändå inte skulle våga säga nåt till honom när han kom tillbaka. Men jag vill veta att det finns en möjlighet och det finns det ju inte när han inte är här.

Och så tänkte jag också att jag vill prata med nån som inte är så nära inpå som han faktiskt är men som ändå är insatt och vet vad jag pratar om. Och det skulle kunna finnas en sån person men där har jag nog bränt alla broar till normalt umgänge.

De där trottoarerna alltså... Det är nåt med dem.

ajje

Att skrapa knogarna mot flisig trävägg är inte en succékriterie. Testa det inte!

Succé @ the Tingshus!

Igår var det håll-i-gång på Tingshuset, kan jag lova! Det var lussebullsbak, glöggdrickande och soppätande. Det var biljardspel, facebook-uppdateringar och Kenny Starfighter-tittande. Det var soffhäng, prat och under-soffan-letande. Och det var dessutom nästan att vi fick påhälsande ett tag men nästan är inte exakt och vi klarade oss alldeles utmärkt ändå. Kanske till och med bättre? Det var finfint. Fränt värre, om jag får säga't!

"jag vill bli som dig"

Marcus Birro är tillbaka. På bloggen. Bra! Heja! Dock har de där människorna som fick honom att först stänga ner bloggen inte slutat dumma sig ännu utan istället börjat skicka ut mail i hans namn. Jag förstår det inte alls. Vad är det roliga i det?

Jag har vunnit två biljetter till Birros pjäs Svarta Vykort men insett att jag inte kommer kunna gå och se den eftersom det är projektgenomförande då och jag befinner mig i Stockholm och inte har nån chans att ta mig till Norrköping. Det är tråkigt. Det är mycket tråkigt. Jag tror pjäsen hade varit fantastiskt, precis som allt annat han gör. Jag hade velat träffa honom och tacka för allt, berömma honom, säga att han är modig som inte ger upp utan istället står upp för sig.

Detta är taget direkt från hans blogg;

- Jag vill bli som dig, sade en av studenterna som var på Tv 4 igår och jag såg honom i ögonen och sade:

- Då väntar femton år av alkoholmissbruk, minst lika länge i total misär och ensamhet för att du ska få glädjen att sälja små tunna diktsamlingar och romaner om kärlek. När du väl nått någon form av erkännande kommer du få springa gatlopp i media och på internet. Du kommer få så jävla mycket skit att det kommer täcka dig till öronen. Du kommer få mycket uppskattning också men eftersom du är så jävla fucked up kommer du inte ha möjligheten att ta åt dig av det, utan bara lyssna på idioterna som vill göra dig illa. Vill du fortfarande bli som jag?

- Ja.

Vad säger man? Heja!

här ligger ångest och prylar i drivor

Och mina tankar handlar om bortförklaringar. Eller förklaringar över huvud taget. Ärlighet är ju en av succékriterierna, har vi bestämt. Det är inte det att min sanning är dålig men den är läskig och jobbig och inte för alla att veta. Men jag känner mig skyldig och tror att de kommer kräva en förklaring. Kanske ska jag berätta om att det onda jag hade imorse satt inuti och inte utanpå, som jag försökte få det att låta. Kanske ska jag berätta att den där ångesten som jag hade förr är på väg tillbaka och att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den längre. Jag tänker inte ta till gamla metoder men jag vet ju inget annat sätt. Jag står med noll. Och jag försöker dölja det.

I got no party to go to

Hur passande är inte detta; att när jag som bäst sitter och försöker ragga upp nåt att göra ikväll så sätter jag på last.fm och första låten som spelas är Marit Bergmans "No Party"?

små späda barn med hjärtan som elefanter

Idag har jag lyssnat på denna låt fem miljoner gånger;

Jocke Berg - Nåt för dom som väntar

Det är Jocke Berg som gör Olle Ljungström. Det låter fantastiskt. Första gången man lyssnar så låter det inte tiptop eftersom man bara jämför med originalet men sen! Man vill inte lyssna på nåt annat på en evighet.

I blame it on the world

Det gör bara ont. Det är inte mitt fel. Jag har sovit fram till nyss men det går inte över. Jag fryser. Jag borde laga mat. Jag vill inte. Jag hatar det här; tankarna. De verkar aldrig vilja försvinna. Det vill inte jag heller. Egentligen. Det är bara det att allt blir så tomt när jag fyller det med tomhet och förhoppningar. Och det är inte mitt fel.

Khoiba -Pathetic

det är inte så långt hem men det är alldeles för långt bort

För ganska exakt ett år sedan så var Kent på Bengans i Göteborg och signerade. Jag var också där.
Exakt nu är Kent på Bengans i Göteborg och signerar. Jag är inte där. Jävla dret!


Jag skulle ge ganska mycket för att vara där. Jag menar, de är Kent. De har gjort Mannen i den vita hatten (16 år senare). Det är nästan värt att dö för

at the åffiss

En vanlig dag på kontoret.

Hej, jag heter Linda, jag är teknisk

I två veckor har jag gått och klagat över att jag inte hittar det trådlösa nätverket här uppe på kontoret och på alla andra ställen jag varit på men så idag hittade jag orksaken; jag hade knappen som hittar närverken avstängd. Bra, Linda, bra!

konfettiglitter is all it takes to make me live again

Idag började julen lite. Det är inte bra. Jag gick och såg en teaterföreställning som hette "En julsaga". Jag vet inte om jag skulle säga att den var bra men den var helt klart underhållande. Och sedd tusen gånger, kändes det som.

Det allra allra bästa med den var helt klart konfettiglittret! Jag ville springa fram till scen och fylla händerna med det och lägga det i jackfickorna och ta med det hem och kasta det över mig själv när jag känner att allt inte är som det borde vara; då när allt bara är svart. Det är då man behöver konfettiglitter!

.det blev aldrig.

Au revoir Arvika?

Jag tog en tur hem till sjukKarin idag. Hon var förkyld. Det hindrade dock varken henne eller mig från att se på Farväl Falkenberg. Eller jo, vi pratade mest tycker jag. Och åt popcorn och annanas. Men innan detta hände kvällens höjdpunkt; vi var på party med Anna T.* Vi spånade också på filmidén "Au revoir Arvika" och tog fram potentiella förslag på skådespelare. Detta kan bli bra. Detta kan bli perfekt!

*flaskorna är tomma och var tomma när jag kom. de hade befunnnit sig i rummet sedan lördagsnatt/söndagsmorgon. då var jag i norrköping.

Efter film blev det dags för blandband och saga. Karin läste "Vem ska trösta Knyttet?" för mig och det var första gången jag hörde den. Jag upptäckte att jag hade missat något i min barndom. Men hellre sent än imorrn!

Norrköping är inte Göteborg

Jag kan inte låta bli, jag måste dra citat ur NTs recension av Håkans spelning i lördags;

"Flygeln, lördag
Publik: Välbesökt
Bäst: Hyllningen till Eldkvarn
Sämst: Att Norrköping inte är Göteborg"

"världens bäste Håkan kommer på besök"

"Spelningen inleddes med att bandet introducerade Håkan med att det för dagen var 56 år sedan sprängningen av den första vätebomben. Och nu skulle det minsann sprängas i kvadrat - detta med hjälp av Göteborgs egen Dynamit-Harry. Iklädd grå gubbkeps och väst studsade popundret ut på scenen, med ett självförtroende ljusår större än IFK Norrköpings."

"Stundtals var spelningen inget annat än ett enda stort party, med en Håkan i toppform."

monday morning, feels like I'm going down

Idag har vi fått våra nya projekt. Vid förra projektuppdelningen blev jag beskylld för att vara mesig eftersom jag gav med mig så lätt när någon var tvungen att byta grupp för att det skulle bli jämnt fördelat. Jag hoppade från gruppen med det projektet som jag allra helst ville jobba med till gruppen med det projektet som jag allra helst inte ville jobba med. Ädelt gjort, tyckte jag. Mesigt, tyckte andra.

Så idag, när vi fick de nya projekten, hade jag bestämt mig för att inte ge med mig. Jag hade läst igenom de tre olika projektbeskrivningarna innan och funnit det projekt som jag verkligen ville jobba med. Men så skulle gruppen komma överens om vilket vi ville ha. De andra två i min grupp ville absolut inte ha det som jag ville ha och jag ville verkligen inte ha de som de helst ville ha. Automatiskt ville min hjärna ge mig sig men jag tvingade den att inte göra det. Det fick mig att känna mig elak; vi var ju faktiskt två mot en. Vi pratade alla grupper ihop för att dela upp projekten på bästa sätt och det kändes som om jag var den som gjorde allt krångligt genom att inte ge med mig. Tillslut gav jag med mig. Sa;
-Jag kan ge med mig om det är så.
Jag kände bara att allt var fel men som projektledare kan man ju inte alltid välja vilket projekt man vill arbeta med. Jag bet ihop och tänkte att det funkade ju sist. Tillslut slutade det med att min grupp fick det tredje projektet, det som ingen av oss hade haft som första önskan. En slags kompromiss, kan man nog säga.

Såklart var jag aningen bitter över att jag aldrig får jobba med det jag vill men efter en dags arbete så känns det bra. Pepp pepp! Detta kommer bli bra!

där går lyckan som aldrig kunde bli/himmel blå himmel blå

Vad har jag att säga efter nästan en vecka i Norrköping? Att det ska bli skönt att åka härifrån! Inget illa menat mot min familj men jag känner bara en massa tvång att hinna med att träffa alla hela tiden och jag blir alldeles sönderstressad av det. Min mamma sa att det känns som om jag distanserar mig från henne. Vad svarar man på det? Jag bor ju ungefär 30 mil bort så jag har inte tid att åka fram och tillbaka hela tiden. Och när jag väl är här så jobbar hon. När ska jag ha tid?


Norrköping är som tur är inte bara min familj. Den är också spårvagnarar och industrilandskap. Och den här veckan var den också sol och blå himmel. Och Håkan. Det räddade nog den här veckan. När jag tänker tillbaka på när jag bodde här så förstår jag inte hur jag klarade mig.

inatt när vintern kom

Klockan slog tolv och det blev november; blev vinter. När jag vaknade förväntade jad mig snö men det enda som fanns var frost och minusgrader. Jag nöjde mig med det och tyckte att vanliga tunna tygskor skulle funka perfekt när de inte behövde trampa omkring i snö. Så jag tog på mig dem och gick ut. Det var inte så smart gjort, det märkte jag efter några timmars köande då fötterna kändes som två isblock. Dock hade jag varit intelligent och tagit på mig en vinterjacka. Go mig! Jag kände mig ganska duktig eftrsom den värmde mig bra. Men den värmde inte mina händer så jag skickade iväg ett sms till min pappa och bad honom komma med ett par vantar till mig. Det gjorde han. Han kom också med ord om att jag var galen och så var han vänlig nog att berätta att själv skulle han gå hem och sätta igång en varm och skön bastu. Så här efteråt kan jag känna att värmen som var inne på Flygeln under konserten faktiskt inte var långt från bastuvärme så jag är inte avundssjuk; jag fick ju både Håkankonsert och bastu. Samtidigt!

drag och tryck samtidigt, tack!

Några portar från min mammas port bor porten på bilden. Jag och min ena syster gick förbi där idag och såg att det satt lite ord på den;


Det står; "Drag dörren åt dig samtidigt som du trycker". Syster och jag bara; "Va?!" Hur går det ihop?

jag har redan sett Spanien

Världens bästa Håkan gjorde det igen och jag var där och det var det finaste jag har varit med om sedan sist jag såg honom.

Jag föstår mig inte på den mannen. Hur vet han vad han ska sjunga för att beröra mig till tårar? Hur vet han så mycket om mitt liv att han kan skriva låt efter låt om det?

Och i raden "för hon har redan sett Spanien" böt han ut "hon" mot "jag" och jag höll på att dö.

(efteråt hängde jag ett tag på staketet för att jag ville ha en av de outgivna rosorna. Det fick jag. Men det är hemligt för det skulle lätt kunna ge mig en nördstämpel, där av parantesen)

please don't talk to me I fall in love so easily

Ungefär så, ja.
Ja.