lördag 28 februari 2009

jag gjorde en jesus och gick på vattnet

Idag har jag haft årets bästa dag. Jag gick ut på sjön. Det låg is på, som tur var. Tjock is. Sen gick jag omkring där i en och en halv timme. Det var jättefint. Nu har solen gett mig massa fräknar. Sen när jag kom hem blåste jag lite såpbubblor genom fönstret bara för att det reflekterar så fint i solljuset. Bra dag.












fredag 27 februari 2009

If you give me shit I give you shit

Karin säger att man måste följa upp saker som man skriver om på bloggen (ungefär som jag gjorde när jag skrev att jag var sjuk och sedan skrev att jag var frisk igen). Hon säger att folk vill läsa då. Jag tror hon säger det, i alla fall. Jag minns inte. Men det låter smart, så det säger hon nog.

Jag minns inte om jag har skrivit om det här men i vilket fall som helst följer jag upp det nu; våran trasiga toadörr. Det gick lite i bitar när vi hade inflyttningsfest. "Vild fest!" Jajjemänn, men det var inte därför den gick sönder. Det var för att den gick i baklås när det var en norsk där inne. Så vi valde att ha sönder den. Dörren alltså. Inte norsken (kolla, om jag hade stavat norsken med två r så hade det blivit norrsken. Tufft att ha norrsken inlåst på toan!).

Efter sönderhavandet hade vi en matta för. Sen efter en vecka ringde vi hyresvärden och han kom och plockade bort dörren så att vi fick ha en ful ful ful tygaffisch för istället. Den var så ful att jag knappt ville gå på toa under hela följande vecka som vi hade den. Men nu! Nu har vi fått en ny dörr. Och den är så fin att jag vill gå på toa hela tiden. Men det gör jag inte. Hade jag gjort det så hade jag nog varit sjuk.

Här har ni't!


Operation:Rädda Norsken


Hål i dörren


Ny dörr. Annan kamera.

torsdag 26 februari 2009

Bättre en semla idag än hundra nästa år

Vad gör man när man är frisk, solen lyser och himlen är klarblå med lite vita moln på? Jo, man köper kläder, mat, blomma och lite annat småkrafs. Småkrafs är roligast att köpa. Man får också med larmbrickan, eller vad det heter, på en sjal. Men det gick inget larm.

Vad mer gör man? Jo, man bär upp saker på vinden, byter bort sjuksängkläderna mot nya sängkläder, lyssnar på Navid och bakar massa semlor. Trevlig dag, det här. Att vara frisk är kul!


I love you but I've chosen death

Jag har varit dödssjuk. Så mitt "jag är nog lite sjuk" i förra inlägget var den värsta underdriften jag någonsin har kommit med. Som tur var så var jag bara dödssjuk i ungefär ett dygn. Det började med huvudvärk i måndags. Min syster blev då arg på mig för att hon trodde att jag ljög bara för att slippa följa med henne på gratisträning. Det gjorde jag inte. Sedan vaknade jag mitt i natten och hade jättejättejätteont i magen. Sedan var det ny dag; tågåkardagen. Huvudet gjorde ont. Magen var okej. Sen; tillbaka i Arvika. Då gick det bara utför. Jag kunde inte mycket annat än att ligga raklång i sängen med händerna utmed sidan, för hade jag dem på magen så skulle det gå mycket, mycket illa. Jag såg nog slutet på ljuset. Jag gick upp ibland som en zombie och vit som ett spöke. Duscha med feber är ingen hit men jag gjorde det ändå. Det slutade ganska illa och jag var ännu svagare än vanligt. Sen spydde jag. Det var otrevligt. På kvällen var jag ändå tvungen att bege mig till Parkgatan för det var mycket länge sedan jag var där eftersom jag befann mig i Norrköping några dagar. Det gick ganska dåligt. Jag drack lite värktabletter och låg raklång. Sedan sov jag. Sedan var det mitt i natten och jag var tvungen att gå upp på toa. Inget smart val, för det snurrade i min skalle och tystnade i öronen och svartnade för ögonen och benen orkade inte bära mig. Så jag fick lägga mig ner på golvet och be om hjälp för att ta mig därifån. Hemskt var det men jag fick hjälp. Bra det. När det sen blev morgon fick jag skjuts hem och så sov jag till eftermiddagen och sedan mådde jag ganska bra så då köpte jag ett par skor, ett linne och två lampor. Bra det. Nu mår jag finfint. Jag har till och med städat. Hurra!

tisdag 24 februari 2009

Låt Karlstad stå kvar

Jag sitter på Karlstads station. För ungefär ett år sedan, ganska exakt, så skrev jag att Karlstad borde jämnas med marken eftersom den är så himla ologisk. Den är fortfarande ologisk men jag tycker den kan få stå kvar.

06.55 imorse åkte jag tåg. 10.25 skulle sista bytet äga rum och det skulle vara från tåg till buss. Buss till Arvika. 10.30 var tåget framme i Karlstad. 09.32 skulle det ha varit framme. Därför fick jag en ny biljett. Men för att kunna använda den måste jag först vänta i en timme. Trist. Så nu väntar jag. Vänt, vänt, vänt. Trist, trist, trist.

Jag är nog lite sjuk. Jag mår så.

lördag 21 februari 2009

Parken och Nordpolen mellan Arvika och Norrköping

Norrköping är typ vår just nu. Termometern visar på -0.5 grader och det finns ingen snö. När jag gick från tåget till lägenheten var det en väldigt fin stad. När jag kom in drack jag vatten som smakade badhus.

På tåget hit satt jag bredvid... Nordpolen! Och framför mig satt... Parken! De hade varit i Olso och spelat, tydligen. Tufft.

onsdag 18 februari 2009

nä nu...!

Nån tigger om stryk men jag vet inte vem.

tisdag 17 februari 2009

Morrissey vs. Peace & Love

Min dator är trött. Den måste nog sova. Och det betyder ju att jag måste ta den hem och inte låta den vara kvar här på kontoret.

Jag har upptäckt en sak idag. Att Morrissey spelar i Göteborg den 22 juni och att Peace & Love börjar den 22 juni. Det är dåligt eftersom jag har en biljett till Morrissey och, antagligen, ska jobba på festivalen. Men då tänkte jag såhär; att det som börjar den 22 av festivalen är ju temadagarna, så då kanske jag inte behöver vara där eller så är det okej att jag kommer dagen efter. Det tror jag kan lösa sig. Annars skippar jag Morrissey för jag missar inte den enda chansen att se Håkan i sommar.

Nu: hem och lägga datorn.

dance with somebody

Okej, vad gör jag? Jag lyssnar på Thåströms nya låt. Den är alldeles bra. Suprise? Inte suprise!
Okej, vad gör jag mer? Jag lyssnar på Mando Diaos nya skiva "Give Me Fire". Den också är alldeles bra. Inte det heller är någon suprise.
Okej, vad gör jag ännu mer? Väntar på att klockan ska bli tre. Sedan ska jag vänta på att klockan blir typ tio ikväll. Då ska jag se Dr Snuggles. Vad har jag för förväntningar på den filmen? Inga. Men den ska vara kul för annars har jag blivit lurad. Och sånt gillar jag inte.


(diamonds and) pearls

Anders och jag gjorde pärlplattor. Jag tycker det är roligt att ha hittat nån som tycker det är kul. Inte lika roligt är att jag blev mer irriterad än honom på pärlorna. Men han har ju faktiskt haft fler år på sig att öva upp sitt tålamod än vad jag har haft, så det är okej.




söndag 15 februari 2009

en eftermiddag i bushen

Idag blev jag körd till bushen. Med mig hade jag två pulkor och ett ombyte. På mig hade jag halva min garderob. Väl ute i bushen blev det åka av, kan jag lova! Det var massa snö och en brant backe och farten ner var snabb och farten upp var långsam och andningen när man väl var uppe var snabbare är farten ner.

Sen lagades det mat som det åts laktosfri kräm fräsch till och dracks bushvatten till. Finfint. På det följde lite sällskapsspel och mitt lag var det hederliga laget för det andra laget fuskade. Det är den enda förklaringen till varför vi förlorade tre gånger i rad. Och det är dessutom en sann förklaring.


onsdag 11 februari 2009

I talk to God on the telephone

Jag fick just ett tråkigt telefonsamtal. Min syster ringde och sa att jag inte får ha varken kilt, Pippi Långstrump-skor eller baddräkt på mig på dopet. Jag undrade om det var okej att ha baddräkt under de vanliga kläderna. Det var det inte.

tisdag 10 februari 2009

don't know why I can't locate this feeling

Och det är så att jag hänger en del på Parkgatan nu för tiden. Alla vägar bär till Parkgatan? Hm, ja, kanske. Förutom att jag flyttade därifrån.

måndag 9 februari 2009

dörrmatta

Fin inflyttningsferre vi firrade. Efter den festen har dörrmatta fått en helt ny betydelse. Tummen upp.

onsdag 4 februari 2009

magiska klockslag

När klockan var 07.47 imorse utbrast jag till personen bredvid mig
-747!
samtidigt som jag höll fram mobilen så att personen skulle förstå.
-Kent!
Personen bara log och sa sedan något om att jag var nördig.

07.47 är ett magiskt klockslag just eftersom det är just 747 (vilket ju är en Kentlåt på 7 minuter och 47 sekunder). Andra magiska klockslag är:
14.07: Jag fyller år
16.07: En gång hade jag ett hemtelefonnummer som var (39)1607
23.44: En gång var jag kär i en kille med det telefonnumret, också det med 39 framför
23.45: Det är koolt för att det är 2, 3, 4, 5 och jämt
11.11, 22.22, 00.00: Alla siffror är likadana vilket betyder att man får önska sig något


7 magiska klockslag per dag. Det är inte illa! Eller okej, 23.44 betyder inget för mig längre men jag påminns om det de gånger jag ser att klockan är så mycket.

tisdag 3 februari 2009

one down!

Det har hänt! Jag har fått ett sår. Ja!!! Använda nya, snygga, limited edition-plåster! Fantastiskt! Jag bara gick där i affären och plockade ut lite varor och så rev jag mig på en hylla när jag skulle plocka åt mig koriander, tror jag det var. Tack för det! Det blev ett yttepyttelitet sår på långfingret men ändå tillräckligt stort för att plåstra om. Gött mos!

måndag 2 februari 2009

hit me hard, hit me right between the eyes. I wanna see the stars; hit me, hit me!

Idag kommer jag inte långt. Längst bort har jag kommit till affären. Istället för att göra vad jag ska så;
- bloggar jag
- facebookar jag
- msnar jag
- kollar jag ut genom fönstret
- längtar jag till senare

---

Jag har köpt jättefina plåster idag. Limited edition, stod det att det var. Bara det gjorde det värt att införskaffa dem. Nu hoppas jag att jag ramlar och skrapar knät snart så att jag kan få använda dem. För nån 50 cent-stil med plåster på kindbenet bara för att det är tufft vill jag inte behöva lägga mig till med. Dock så utesluter jag det inte ännu. Har jag inte ett sår inom en snar framtid blir det plåster i fejjat. Jag löver!

sluta med trottoarssicksackning!

Dagens hatobjekt: tjockismannen som gick sicksack över hela trottoaren. Varje gång jag kom upp nästan jämsides med honom och tänkte gå om så kom han in framför mig. Jag kom inte om förrän det blev ett övegångsställe. Det värsta var att tjockismannen var så mycket tjockis att det knappt gick att gå brevid honom på trottoaren utan att hamna ute på gatan.

Jag tycker människor få vara tjockisar. Jag är inte rädd för dem som en del andra är. Men jag tycker också att de ska gå i rak linje på trottoarerna så att jag kommer förbi. Jag tycker även att smalisar ska gå i rak linje så att jag kommer förbi. Mest tycker jag att alla slags kroppshyddor ska sluta sicksacka fram längs trottoarerna. Även jag.