Det gör bara ont. Det är inte mitt fel. Jag har sovit fram till nyss men det går inte över. Jag fryser. Jag borde laga mat. Jag vill inte. Jag hatar det här; tankarna. De verkar aldrig vilja försvinna. Det vill inte jag heller. Egentligen. Det är bara det att allt blir så tomt när jag fyller det med tomhet och förhoppningar. Och det är inte mitt fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar