där går lyckan som aldrig kunde bli/himmel blå himmel blå

Vad har jag att säga efter nästan en vecka i Norrköping? Att det ska bli skönt att åka härifrån! Inget illa menat mot min familj men jag känner bara en massa tvång att hinna med att träffa alla hela tiden och jag blir alldeles sönderstressad av det. Min mamma sa att det känns som om jag distanserar mig från henne. Vad svarar man på det? Jag bor ju ungefär 30 mil bort så jag har inte tid att åka fram och tillbaka hela tiden. Och när jag väl är här så jobbar hon. När ska jag ha tid?


Norrköping är som tur är inte bara min familj. Den är också spårvagnarar och industrilandskap. Och den här veckan var den också sol och blå himmel. Och Håkan. Det räddade nog den här veckan. När jag tänker tillbaka på när jag bodde här så förstår jag inte hur jag klarade mig.