här ligger ångest och prylar i drivor

Och mina tankar handlar om bortförklaringar. Eller förklaringar över huvud taget. Ärlighet är ju en av succékriterierna, har vi bestämt. Det är inte det att min sanning är dålig men den är läskig och jobbig och inte för alla att veta. Men jag känner mig skyldig och tror att de kommer kräva en förklaring. Kanske ska jag berätta om att det onda jag hade imorse satt inuti och inte utanpå, som jag försökte få det att låta. Kanske ska jag berätta att den där ångesten som jag hade förr är på väg tillbaka och att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den längre. Jag tänker inte ta till gamla metoder men jag vet ju inget annat sätt. Jag står med noll. Och jag försöker dölja det.