monday morning, feels like I'm going down

Idag har vi fått våra nya projekt. Vid förra projektuppdelningen blev jag beskylld för att vara mesig eftersom jag gav med mig så lätt när någon var tvungen att byta grupp för att det skulle bli jämnt fördelat. Jag hoppade från gruppen med det projektet som jag allra helst ville jobba med till gruppen med det projektet som jag allra helst inte ville jobba med. Ädelt gjort, tyckte jag. Mesigt, tyckte andra.

Så idag, när vi fick de nya projekten, hade jag bestämt mig för att inte ge med mig. Jag hade läst igenom de tre olika projektbeskrivningarna innan och funnit det projekt som jag verkligen ville jobba med. Men så skulle gruppen komma överens om vilket vi ville ha. De andra två i min grupp ville absolut inte ha det som jag ville ha och jag ville verkligen inte ha de som de helst ville ha. Automatiskt ville min hjärna ge mig sig men jag tvingade den att inte göra det. Det fick mig att känna mig elak; vi var ju faktiskt två mot en. Vi pratade alla grupper ihop för att dela upp projekten på bästa sätt och det kändes som om jag var den som gjorde allt krångligt genom att inte ge med mig. Tillslut gav jag med mig. Sa;
-Jag kan ge med mig om det är så.
Jag kände bara att allt var fel men som projektledare kan man ju inte alltid välja vilket projekt man vill arbeta med. Jag bet ihop och tänkte att det funkade ju sist. Tillslut slutade det med att min grupp fick det tredje projektet, det som ingen av oss hade haft som första önskan. En slags kompromiss, kan man nog säga.

Såklart var jag aningen bitter över att jag aldrig får jobba med det jag vill men efter en dags arbete så känns det bra. Pepp pepp! Detta kommer bli bra!