don't waste time now there's so much to catch up/2008

Folk verkar vara nöjda med 2008. De säger att de gärna skulle vilja ha samma år igen. Jag förstår inte riktigt. Det kan vara så att jag har dåligt minne eller bara dåliga minnen. Jag vet inte om det bra har dominerat det dåliga i år eller tvärtom.

Jag kommer ihåg fantastiska människor och nätter då det inte sovs utan bara pratades och skrattades. Och dagar då vi gick omkring och filmade en strumpa i Oslo. Jag minns köande till fantastiska konserter och total eufori efteråt och jag minns fina, upplyftande sms och hud nära nära och små tysta ord viskandes in i mitt öra. Och jag minns soluppgången från ett tak i Göteborg och den vackraste morgonen någonsin i en sovandes storstad. Och jag minns skärgårdsbad innan sommaren riktigt värmts upp och inomhusbad när vintern hade kylt ner allt. Jag minns raka tänder och paket efter paket med skivor på posten och jag minns låtar jag matchade med händelser och platser och jag minns hur jag såg på Fucking Åmål när tåget åkte förbi Åmål och jag minns Trollhättan med oranget hår och Almedal.

Men jag minns också obekvämhet. Och förvirrade känlsor och ångest och hål och nedfall efter nedfall och tankar på lösningar som förr gav mig lugn. Och jag minns sjukskrivningar p.g.a. brustet hjärta och trasigt inre. Och jag minns låtsasfasader och en enorm rädsla för att de skulle falla och avslöja sanningen. Jag minns ensamma nätter då jag skakade av tårar och rädsla och inte kunde se en fortsättning.

Men det blev en fortsättning. Och jag hoppas det blir en god sådan.

---
Årets
konsert: Kent på Peace & Love och Håkan Hellström i Oslo
köpta skiva: My Darling YOU!- The winter will take us all
borttappade skiva: My Darling YOU! - The winter will take us all
skiva: Emil Jensen – Emil Jensen
sorgligaste: de sista minuterna på Wendelsberg när jag var tvungen att åka från Jenny och all trygghet som vi hade byggt upp under ett år bara försvann.
lyckligaste: När jag väntade på insläppet till Håkans spelning i Olso och Jenny satt med mig och Håkan kom ut och pratade med oss och jag typ bröt ihop så fort han vände ryggen till.
lyckligaste igen: morgonen på taket på Världskulturmuséet.
plats: Arvikas festivalområde på hösten
plats igen: Stickys med Tosse och Emilia. Vi dansar så snyggt att inga andra vågar sig upp på dansgolvet innan tolv!
köp: Mitt hårspray som luktar bland det godaste jag vet.
misstag: att jag öppnar armarna, förlorar mig och känslorna faller fritt alldeles för lätt
bristvara: sömn
överkonsumtion: huvudvärkstabletter

jordanien

Jag åker till Jordanien på lördag. Oväntat. Otippat.

there's nothing to celebrate on Christmas eve, there's nothing fun about Christmas eve, there's nothing special about Christmas eve

När tog julen slut? Och när började den? Jag märkte inte riktigt av den...

systrar

Min bror fick inte var med på bild för han är ingen syster.

24 december

Det är julafton, det snöar och jag lyssnar på Daft Punk.

dekadens är så svårt och jag har aldrig fångat en enda dröm

Den 25 december öpnnar en ny klubb här i Norrköping med det fantastiska namnet "Dekadans". Det låter fantastiskt. Tyvärr är det 24-årsgräns och tyvärr är jag i Arvika då. Jag skulle så gärna vilja till ett ställe med det namnet! Det är nästan så att jag funderar på att skaffa falskleg och sjukanmäla mig och boka om min resa. På riktigt.

felsägning

På radion;
"...akut vägskata... vägskada!"

mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls

Jag var hos min mamma och katten har massa tjock päls som den lämnade kvar på mina svarta jeans. Sedan satte den sig vid julklapparna och bet och rev.


Idag var vi vakna jättetidigt. Jag såg när klockan var 747. Vi åkte och handlade för att slippa kö och så var jag tvungen att köpa hårspray men den jag skulle ha fanns såklart inte kvar så då fick jag köpa två andra som tröst. De är säkert inte lika bra.

we're all part of the history of Norrköping

Jag är i staden med storstadskomplex. På stationen i Katrineholm satt nästan bara folk som skulle till Norrköping eller Linköping. Jag hörde det på dialekten. Jag rös. Jag såg två tjejer som jag hade näringslära med i trean. De såg likadana ut nu som då; samma blonderade hår, solariebruna ansikten, tomma ögon och ett evinnerligt tuggummituggande med öppen mun. Jag rös igen. Och hoppades att jag har förändrats i alla fall lite sedan dess.

Jag gick till min pappas lägenhet. Det är lika långt att gå dit som det är att gå igenom Arvika, ungefär. Och då är det ändå nära. När jag kom in var ingen här. Min bror hade sagt att han skulle vara här men han hade följt med min pappa till hans jobb. Jag ringde min ena syster. Hon var i Stavsjö hos våra kusiner. Min andra syster har fullt upp med att ta hand om Nova så hon kan inte komma hit och jag kan inte komma dit för jag hittar inte.

Norrköping är grått, som den industristad den alltid har varit. Jag gick förbi teatern. Där går en musikal jag vill se. Jag kanske ser den i januari om jag orkar åka hit igen. En staty var klädd i glitter och ett vitt skynke. Det såg fint ut när det blåste i skynket. Änderna är vid Strömmen igen. Jag minns för några år sedan när vi var där och tog bilder, jag och min ena syster. De trodde jag skulle mata dem för de gick efter mig vart jag än gick. Jag kände mig som en ankmamma. Det var länge sen. Då tyckte jag om staden. Nu är jag bara trött på den. Redan innan jag har varit här i en timme. Hur ska detta gå?

julbak

Ni vet den här ramsan; Bagare Bengtsson bakar bara bruna bullar bakom bruna bergen eller hur den nu går. Den ramsan har blivit omgjord så nu går den så här; Bagare Linda bakar bara brända bullar i Discokollektivet.

Nu befinner sig en oerhört god lukt av bränt i hela lägenheten. Jä!

so c'mon love, 'cause nobody wants to see you cry

Xnse-festen blev kul men den slutade inte alls så som jag hade hoppats. Men jag hade i alla fall en fin klänning.

Nae! Va trälit dö!

Det finns människor till allt. Det är roligt.

disco i discokollektivet

Idag var det disco i lägenheten när solen lös. Fint.

brödbak

Idag bakar jag bröd tills jag stupar. Eller i alla fall i två omgångar.

julfika

Jag vet att jag är lite seg men det har vart mycket på sistonde. I alla fall... i söndags kom Karin och hälsade på mig. Hon hade med lussebullar, kanelkakor, julte, ljus och en lingonkrans. Jag bidrog med glögg och mandlar och russin och sedan tog vi och firade tredje advent. Det var trevligt. Kristet, kanske en del skulle säga. Ja, jo, det kan man tycka. Men vi la inte in några kristna värderingar under firandet. Det var inte ens nåt firande. Det var mer julfika med tre tända ljus. Ja.På söndag är det fjärde advent. Då kan man fira. Eller julfika. Med fyra ljus. Eller tre, om man så vill. Eller fem. Jag är kvar i stan. Bring the lussebulls and I have the glögg. Fint som pärlplattor!

Vi träffades liksom på chans, på nåt sätt ramla vi in i varann

Det är konstigt hur han ena veckan sa en sak och veckan efter det sa en helt annan. Men nu är det i alla fall avslutat, vad än det var vi hade... Jag är inte jätteglad. Inte glad alls, faktiskt. Men jag får väl helt enkelt försöka finna mig i situationen och försöka låtsas att jag inte bryr mig: att det inte hann gå tillräckligt långt för sånt.


Suck.

Kom kampsång

"När du gråtit dig svag, när du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag"

Jag låg kvar och var svag idag.

ute i skogen

Jag är ute i Vassvika på nån slags klass-sammankomst. Det är sketlångt hit. Vi gick i två timmar! Det finns inte ens täckning på mobilen... Då är det ödemark.

Här ute känner jag mig lite otrygg, bygger med modellera, blir tjatad på om att äta mer, väntar till sist med att presentera mina idéer, värmer mig vid öppna spisen och skriver julklappsrim.

Jag önskar mig snabbare internetuppkoppling, bättre täckning på mobilen, vetskap om vissa saker, mejl, betalad hyra och varmare väder. Undrar om jag får det ikväll.

och stjärnorna log över oss

Igår var det lucia och två år sedan min syster överlevde.

I'm in love with your brother, what's his name?

Kvällens roligaste ikväll var ett sms som någon skickade fel till mig;
"Tare lungt brorsaaaan"

Kvällens sammanträffande var att Eniro talade om för mig att den personen var från Norrköping.

I really can't tell you what he told me but it was a lie

Klubb Lusse och jag sitter i entrén iklädd nån slags taggtråd med stjärnor på. Mycket fint. Jag tar betalt av de som vill komma in och ger dem sedan antingen en stämpel eller en annan beroende på hur gamla de är. En del vill betala med kort, då får de det för det funkar nu igen. Först ville det inte funka. Då lät jag det vara tills det hade lugnat ner sig och ville uppträda korrekt igen. Man måste ha tålamod i den hör branschen...

Jag dricker pepsi efter pepsi och äter jordnötter och inser att efter tolv kommer jag vara ganska ensam här på övervåningen. Det känns inte jättekul men vad gör man...? Fast jag kanske har fel; alla kanske ratar baren på undervåningen och hänger i läskbaren här uppe istället. Kanske... Inte.
---
Övrig status:
Idag har jag köpt ben till min säng och flyttat in en garderob till mitt rum och insett att jag har alldeles för få galgar. Dåligt.

givande...

Nu för tiden är jag flyttad. Än så länge är det bara jag som är det så det är ganska lungt här i lägenheten. Och ganska kallt.

God natt.

ungefär så här är det, ungefär så här

När jag har som mest tråkigt så smyger Mattias in till mig och frågar om jag har kollat på Arvikafestivalens hemsida sedan igår. Det har jag inte. Han säger att jag nog ska göra det; att det nog är en ny bokning som jag kommer tycka om.

Så jag klickar mig fram och det första jag ser är en bild av Thåström. Gött!

stuck is just what I am

Jag förstår inte svårigheten med att skriva checkpoint. Jag bara stirrar på datorn och får inte fram ett enda vettigt ord. Jag försöker genom "jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans" men jag kan inte slå mig själv tillräckligt hårt för att komma till rätta.

---

Min mamma ringde och sa att hon är sjuk. Det har jag vetat jättelänge men tydligen blir det inte bättre utan bara sämre. Förresten är det en sån sjukdom som man inte kan bli bättre ifrån, bara låta bli att förvärra men det har inte riktigt lyckats den här gången. Hon säger i skämtsam ton att om några år måste jag hjälpa henne upp för trapporna men jag hör igenom skämtet och förstår att hon är rädd. Såklart hon är. Det är jag med. Men jag har lärt mig avstägningstaktiken och utvecklat den till ett överlevnadsmedel. På gott och ont.

hela världens trötthet samlad i mig

För att ni ska förstå hur trött jag är idag så säger jag att jag sa "ja" när de frågade mig nere på Timmys om jag ville ha krydda på pommena. Jag vill aldrig ha krydda på pommena. Men nu får jag stå för mitt svar. Suck... Tur att jag fick så mycket ketchup att jag inte känner kryddsmaken. I och för sig gillar jag inte ketchup heller, bara på pommes...

önskelista: blodbad

Det är förståeligt att du går omkring och undrar över vad du ska köpa mig i julklapp men du behöver inte undra mer för jag har svaret. Köp detta duschdraperi och du kommer aldrig igen behöva köpa mig något!

jag hör dåligt och jag fattar trögt

Jag borde gifta mig med Emil Jensen. Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag. Varför inte, liksom? Han har ju orden. Och rosa jeans. Vad skulle kunna gå fel?

det stinker från en pissoar och jag hör hur några pratar

Så, nu är det färdiggenomfört; projektet. Ojojoj. Det var så skönt att komma tillbaka till Arvika. Det var så lugnt. Stockholm stressar nästan ihjäl mig varje gång jag kommer dit men här... så lungt och nästan inte en människa ute. Det gick att andas igen.

Hur har helgen varit? Fram och tillbaka. Torsdagen var jag mest sur. Erik och jag var och handlade och det slutatde med två överfulla vagnar och två korgar. Sedan skulle vi, utan bil, frakta allt dit vi skulle. Det var tungt och jag gnällde nästan vid varje steg. Sedan på väg tillbaka dit vi bodde så uppstod en diskussion om huruvida vi sulle ha kött eller inte. Då var jag trött och slutkörd så jag blev jättesur. Det var ju ändå jag som bestämde vad för mat det skulle vara och det hade jag gjort för flera veckor sedan och då hade alla godkänt mitt förslag. Dessutom fattar jag inte människor som klagar på vegetarisk mat;
-Jag behöver kött!
Kanske det men en helg klarar man sig. Och dessutom blir det jättemycket extra arbete om man ska laga flera rätter.
Sedan stod vi på fel perrong och missade tunnelbanan.
-Där går vårat tåg, sa jag.
När vi insåg att det faktiskt gjorde det gick vi över till andra sidan och fick vänta i tio minuter. Jippie. Humöret var på topp.

Resten av helgen gick relativt smärtfritt fast med vissa felsteg. Men felsteg kan vara bra för hur ska man kunna gå rätt igen om man först inte går fel? Det är frågan.


Helgen får kanske en 3 i betyg. Hm. Ja. Inte mer än så. Möjligtvis mindre. Så är det. En 3 är godkänt och inte mer än så.

sista chansen är förlorad

Kolla min sorg. Why, oh why?!

sunday ease my pain before monday comes

Så här tidigt har jag inte varit vaken på flera söndagar. Det är fantastiskt. Ännu fantastiskare är det att jag gick upp kvart över sju. Jag borde få pris.

massmassage

Projektgenomförande med massmassage. I kind of like it.

they say I'm a dreamer

Jag har drömt om pop hela natten och vi var vänner igen och det var som förut fast med en skillnad;
att han åt flingor med äppelmos. Bara. Ingen mjölk eller fil eller så till. Då sa jag att han var dum. Då räknade han upp priser över de varor som han brukade handla.

När jag vaknade kändes det lite blandat. Det var ju tråkigt att det inte är så på riktigt och att vi fortfarande kan umgås men det var fint att jag i alla fall drömde om det.

hela världens hunger samlad i mig

På tunnelbanan från Medborgarplatsen ut mot Skarpnäck såg jag honom; Markus Krunegård. Jag blev lite till mig och hoppade lite och slog på Erik innan jag tog mig samman och uppträdde normalt och acceptabelt. Markus är ju nästan som en bror för mig. Det blir lätt så när man båda är från Norrköping och man ses i stora stan. Eller, när jag ser honom... Okej, han är inte som en bror för mig. Men ändå. Han kunde ha varit. Eller, nae, inte det heller. Men ni fattar! Jag såg honom. Blev till mig. Gick dit jag bor och lyssnade på honom. Fint.

Stockholm blir aldrig min stad

Jag åker tåg till Stockholm och blir bjuden på åksjuketuggummi från tjejen som sitter mittemot mig. Jag tackar och tar emot.

en abulkasem kväll på biblioteket

Idag var jag på biblioteket och lyssnade på Jonas Hassen Khemiri. Vad som fascinerar mig allra mest med honom är att han är så sjukt lång men ändå alltid måste vika upp byxorna. Vad handlar det om?

Jag vill sätta upp en av hans pjäser men jag vet inte hur man gör och jag vågade inte fråga.

Två människor på 50+ pratade med varandra innan det började och den ena hade glömt sina glasögon hemma och skulle därför inte kunna se något men sa att det gjorde inte så mycket för hon var ju ändå där för att lyssna. Då sa den andra:
-Men han är ganska mycket att se på annars.
Och det hade hon ju rätt i...


Jag undrar jämt om han skulle känna igen mig om jag gick fram till honom och om han skulle känna igen mitt namn; vi är ju ändå med i samma novellsamling och mitt namn är inte det allra vanligaste...

skägget i brevlådan

Imorse när jag till kontoret la sig Erik och jag under filtar på madrasser på golvet och såg på julkalendern. Vilken fin start. Och vad trött jag blev!

SJ, du räddare i nöden!

SJ alltså. Just nu älskar jag dem. Jag har bokat tåg t.o.r. till Göteborg i början av januari och det kostar mig 50 kronor. Billigare än en lunch på Sundays. Fint! Gött. Nu vill jag åka!

Asså, tyyyypiist. Nu funkar ju filmen. Bara för att jag skrev att den inte gjorde det. Så himla tyyyypiist!

ibland känner vi varandra

Men skit också, ska inte videon funka nu när jag väntade i två evigheter på att den skulle laddas upp?

Jag förstår att ni känner er blåsta på underhållning. Det gör jag också eftersom jag läser min egen blogg oftare än jag läser något annat över huvud taget. Men samtidigt hoppas jag att ni förstår storheten som videon skulle förmedla om den hade valt att spelas upp som den skulle. Den finns att se på min dator om ni känner att erat liv hänger på det. Då hjälper jag er gärna. För någons död vill jag inte ha på mitt samvete.

Så, ja.

Jag lyssnar på nysläppta skivor och känner mig tuff och längtar efter Göteborg. Nu ska jag kolla på SJs hemsida och drömma mig till staden som räknas lite mer.

det är aldrig försent för kontoret. inte heller för tidigt.

Klockan ungefär 20.30 på kontoret. Vi är trötta och frustrerade över att det inte går som vi tycker det borde gå. I en sådan situation är det tur att det finns youtube och att den innehåller julsånger av Jussi Björling (han får mig alltid att tänka på Peace & Love (fråga mig varför så berättar jag)). I bakgrunden hör man Erik spela innebandy med en tejprulle. Det var ett fint moment. Att göra oftare!

I'm dreaming of a white Christmas

Idag vit-jul-kampanjar jag.

I can't guide you, but I'm here for you 'til the spring

Det blev december och snön låg på marken. Det är fint. Men jag tycker inte att snö och plusgrader passar ihop. Och absolut inte snö, plusgrader och lera.

Club 8 - Love in December