söndag 23 november 2008

Friendship is for ever, friendship never ends

Jenny har varit hos mig i helgen. Det var trevligt. Vi gick ut hårt med att se första Saw-filmen första natten. Nästa dag och natt såg vi de andra fyra. Eller, Jenny såg de andra fyra. Jag sov igenom ungefär en tredjedel av fjärde och ungefär hela av den sista. I tredje filmen satt vi och hoppade i soffan av äckel och undrade vad det var för pucko som faktiskt har kommit på manus till filmerna och under den sista låg jag och drömde om postrar på Gallerix. Tror jag... Så kan det gå. Så gick det. Jag hittade i alla fall någon att ha Saw-maraton med...!

Det var bra att Jenny var här. Det är alltid bra att träffa Jenny. Hon hade smugglat med pålägg över gränsen till mig som vi åt till frukost. Sedan på kvällen pratade vi om Nugatti-konsistens... Vi pratade också om dumma pojkar som snurrar till det i huvudet på en och som verkar säga en sak men kanske inte alls gör det. Vi kollade på bilder från Wendelsberg och blev nostalgiska. Vi lyssnade på Spice Girls och mindes alla Roliga-timmen-uppträdanden och alla Små Stjärnorna-tävlingar. Vi tog en massa bilder och spelade in ett fåtal jättekorta filmer. Och viktigast av allt; vi träffades! Och pratade med fransk brytning.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är det! Bäst att träffa Jenny! Fast bara när Linda är med! Jäklar! Vi pratade ju inte om när Sven gick förbi oss i trappan när vi öh... inte satt under några palestinasjalar... :P

Anonym sa...

Det gjorde vi inte! Åh, RektorSven. han gör högtidstal roliga.