Siesta!

På Siesta!-festivalen:
- finns otroligt många kortväxta personer
- är typ alla högst 17 år och dyngraka
- finns ingen hållbar insläppstaktik
- saknas det disciplin bland funktionärerna
- behöver man inte vara nykter som funktionär

Ja, ungefär så var det. Jag börjar fundera på om jag börjar bli gammal och om allt festivaljobb har förstört för mig som festivalbesökare.

Från Volvosarna som åker runt runt runt i stan och spelar drethög musik låter det: I'm in lööööööv with a fairytäääähääjl.

Siesta!

Imorgon åker jag ner till Skåneland och Siesta! Det tar bara 12 timmar. Göööött!

brännbollsvärk

I förrgår spelades det brännboll. Idag gnäller alla om vilken träningsvärk de har. Men jag gnäller inte. För jag har ingen träningsvärk.

Arvikas kulturnatt

I lördags arrangerade vi Arvikas Kulturnatt. Det bästa med hela natten, förutom att höra folk säga bra saker om den, var bakgårdsspelningen med technokollektivet Elis. Öj, vad jag dansade!

korv med bröd

Korv med bröd. Jag sägert bara. Jävligt underskattad maträtt. I love it!

7 days a week, every minute, every day

Idag är det söndag. Men för oss på Galaxens utbildningar är det torsdag. För oss är det söndag på måndag. Då är det också lördag. Jobba jobba jobba 7 dagar i veckan. Hurra! Men jag jobbar inte så mycket.

Idag har vi pyjamasparty på kontoret. Det innebär att allt är som vanligt fast vi har pyjamas på oss. Eftersom jag var vaken till 6 imorse så passar det mig utmärkt.

Mitt hår luktar eldrök. Jag tror att man går fortare om natten när det är mörkt och så mycket enklare att andas.

jag hör genom nyckelpigor

Jag har fått ett par alldeles jättefina hörlurar med posten idag! De är så himla fina och jag hör typ inget utifrån med dem. Så himla bra! Jag hör ens knappt när jag skriver. Jag hör inte när folk pratar. Jag bara ser deras käkar gå upp och ner. Som kameler. Som kossor.

Jag undrar vad det är som händer. Varför jag inte vet vad det är eller ens varför det är. Och jag menar, det är ingen lösning i längden och jag vet ju hur det alltid alltid alltid slutar. Så varför låter jag det vara? Varför låter jag det ske?

Modigt barn

Norrmännen gick runt med flaggor hela dagen. Och flera gånger hörde man dem sjunga vinnarlåten från dagen innan.

I'm in love with a fairytale

Jag åkte till Oslo och såg på Eurovision Song Contest. Jag hade inte hört ett enda bidrag. Sen tyckte jag att Norge borde vinna. Sen vann Norge och jag sov i soffan. Sen vaknade jag. Då dansade mina värdinnor segerdans.

500 mil, blommor och Jehovas vitte

Jag var ute och gick idag. Jag gick till Dottevik och tillbaka. Det är typ 500 mil. I Dottevik finns värsta husen! Värsta stora, antagligen dyra, husen. De har blomrabatter större än Ica och Konsums blomutbud tillsammans, uppfarter längre än vintern och studsmattor större än allt!

På väg tillbaka in till stan såg jag ett Jehovas vittne komma emot mig. Jag greps av lite panik och svängde av på vägen som råkade göra en sväng precis där jag var. Jag såg blommor på vägkanten. Jag började plocka. Färgätmigej, violer, kärringtand och rosa vitsippor. Plötsligt såg jag att Jehovas vittne också hade svängt av men jag kunde inte lämna mina blommor. Jag log mot honom, han log tillbaka. Jag kollade bort och kollade tillbaka. Han log. Jag tänkte hälsa men han kollade bort. Jag gick längre in bland träden för att plocka fler blommor och sen var han borta.

Jag har så svårt att säga nej till saker så jag skulle säkert ha låtit honom övertala mig att konvertera om han bara hade börjat prata med mig. Vilken tur jag hade att han inte gjorde det.

and we don't notice any time pass, 'cause we don't notice anything, we sit by side in every class

Jag fick sms idag. Från min kompis som jag har känt sen jag var liten. Och jag menar sen jag var liten på riktigt. Eller i alla fall typ 7 år. Vi gick på Mulle tillsammans och sen Strövarna och sen spelade vi fotboll tillsammans. Sedan blev vi jättebra vänner och umgicks hela tiden och jag bytte klass tillslut så att vi gick tillsammans och vi skrattade oss igenom lektionerna så vi fick kramp i kinderna.

Hon och en annan kompis skulle kidnappa mig en natt. Jag var medveten om att kidnappningen skulle ske. Mitt i natten kastade de godis på mitt fönster. Tanken var att jag skulle vakna och klättra ut till dem. Sedan skulle vi gå hem till den andra kompisen och sova. Men jag vaknade inte. Dagen efter låg ett brev i min brevlåda till mina föräldrar. Det var ditklistrade tidningsbokstäver som sa att jag var kidnappad och skulle komma tillbaka om jag fick sova borta hur ofta jag ville. Det var undertecknat "med vänliga hälsningar kidnapparna".

Vi åkte till Lettland tillsammans och förälskade oss i baltiska pojkar och grät på bussen när vi skulle åka hem. Vi skrev brev till dem och trodde att havet inte skulle kunna skilja oss åt. Det kunde det såklart. Och det gjorde det. Sedan gled också vi isär. Hon blev sjuk. Jag flyttade till Spanien. Jag flyttade tillbaka. Hon flyttade till en annan stad. Jag flyttade till en annan stad. Och sedan har vi flyttat runt men aldrig till samma ställe. Nu smsar vi några gånger per år. Det är tråkigt att det blivit så, men som hon skrev i dagens sms så utvecklas man åt olika håll. Vi är fortfarande vänner och hon är en av de bästa vänner jag haft. Jag är ledsen att jag inte fanns där när det var som svårast. Det ångrar jag.

Hur får man hjälp när man inte vågar ta tag i det själv?

I don't sleep well at all

Iakttagelse: jag blir inte pigg av att borsta tänderna längre. Det brukar jag ju alltid bli.

Jag somnar inte. Jag lägger mig i fel ände av sängen för att det ska gå bättre. Så skriver Karin att man ska göra. Så gjorde jag när jag var yngre. Det funkar inte längre. Jag ligger vaken två timmar till. Skriver sms som jag ska skicka på morgonen. Tänker på kalas som jag ska ha i sommar. Tänker på samtal som jag borde ringa. Tänker på dokument jag borde skriva. Universe Imagine säger att allt skapas två gånger; först i tanken och sedan i verkligheten. Jag har skapat allt i tanken nu.

Jag har en liter såpbubblor men ingen storstadsmorgon att blåsa dem över.

I read a book about the self, said I should get expensive help, go fix my head, create some wealth, put my neurosis on the shelf

Det bästa just nu: att gå hem efter träningen när det är ljummet ute. Jag älskar't. Jag skulle kunna gå mil om det inte vore så att jag bara bor ca tio minuter bort.

Det sämsta just nu: stå-upp-möte varje morgon klockan 0900 ända fram tills dess att kulturnatten är genomförd nästa helg. Det går inte ens att sova förbi det för då får man ha möte när man kommer till kontoret istället. Jag vet för jag försökte...

Just nu: jag läser en bok som heter "Tänk om jag är knäpp? Om ångest, panik, fobier och tvångtankar". Den är mycket intressant. Den har lärt mig skillnaden mellan psykologi och psykiatri.

granne med Dia Psalma

Igår spelade Dia Psalma på Ritz. Jag skulle ha jobbat men låg hemma och var sjuk. Jag bor granne med Ritz. Det gjorde att jag hörde allt ändå för att de spelade så högt. Mitt huvud!

-ARVIKA!!!
Massa tjejskrik hörs och sedan fylls skriken på med basröster. Herregud, vilken obekväm upplevelse.

Jag är sjuk, sjuk sjuk sjuk

När jag kom hem inatt satt 5 stycken i vardagsrummet och snackade skit och provade vin. Jag hade världens värsta huvudvärk och ville skjuta dem allihopa så att de blev tysta. Jag gick in och satte mig hos dem ett tag för att inte verka otrevlig men när svimningskänslorna tillslut avlöste varandra gick jag för att sova. Men det gick inte. Huvudvärken var den värsta jag någonsin haft. Den var så intensiv så att det kändes som jag skulle spy. Jag grät av smärta och kunde inte ligga på något bekvämt sätt. Jag kunde inte ligga ner, inte sitta upp och inte stå upp. Jag var svimfärdig och vågade knappt resa mig. Det var varmt. Det var kallt. Jag klädde på mig massa kläder. Jag öppnade fönstret. Jag var tvungen att smsa min huskamrat för att få lite vatten. Jag grät. Jag kunde inte ligga still. Jag kunde inte röra på mig. Jag gick på toa, såg i spegeln att jag var blekare än på länge och hade svartare ringar under ögonen än någonsin. Gick tillbaka till mitt rum. Gick tillbaka till toaletten. Spydde. Gick tillbaka till mitt rum. Jag kände att kroppen domnade bort. Det var varmt. Det var kallt. Kuddarna var överallt. Jag kastade iväg dem. Jag hade byxor, två tröjor och två täcken. Det var kallt. Det var varmt. Sedan tror jag jag somnade.

Jag vaknar av ett tidigt sms där någon undrar vart man kan köpa biljetter till kvällens spelning med Dia Psalma. Jag svarar. Någon svarar tillbaka och undrar varför det inte står på affischerna. Hur ska jag veta det? Jag gör inte affischerna. Jag svarar att det nog hade glömts bort. Jag somnar om. Någon annan skickar ett sms och frågar om jag lever. Jag svarar att jag lever. Någon annan säger att jag måste ringa doktorn nu. Jag blir irriterad och svarar "För huvudvärk och feber? Nej.". Sedan blir telefonen tyst. Mitt huvud skriker. Jag försöker dricka vatten. Det känns inte bra. Det hjälper inte.

Jag är sjuk och det är synd om mig och jag vill vara hemma och bli omhändertagen.

working 5 to12

Jag jobbade igår. Det var Forum för poesi och prosa. Det var en kvinna där som läste från sina böcker och en kille som läste sin nya diktsamling. Jag önskar så att killen hade varit bättre. Jag hade tänkt att han och jag skulle diskutera golv i poesi efteråt. Men hans golv var inte samma som mina. Som tur var såg han i alla fall ut som en poet.

jag sover mycket mer än jag borde

Jag sover 16 timmar. Jag vaknar och är trött. Jag sover 5 timmar. Jag vaknar och är trött. Jag sover lagom många timmar. Jag vaknar och är trött. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover för jag har drabbats av den där trötthetskänslan som sömn inte hjälper mot.

Jag försöker ringa och få hjälp men jag kopplas och kommer tillbaka till mig själv för växeln är visst trasig. De ber mig ringa senare. Jag ringer senare. Jag kopplas. Den här gången fungerar det. Det går fram fler än tio signaler. Ingen svarar.
-Inget svar, säger hon som kopplade mig. Vi försker igen.
Det går fram över tio signaler igen och jag lägger på. Ger upp. Det är ingen idé att försöka hitta hjälp för det finns ändå ingen.

Jag orkar inte ens dra upp persiennerna.

Alltså, ja, jag vet att jag blivit lite dålig på det här med blogg men det är mest det att jag ligger hemma med ångest, så jag orkar inte riktigt. Men jag har tänkt att jag ska ta tag i livet nu så det kommer förhoppningsvis bli bättre snart.