Mitt liv är en film av Aki Kaurismäki

När jag går till skolan på mornarna så känns det om jag är med i en film av Aki Kaurismäki. Allt är grått och trist men ändå ganska fascinerande på något sätt. Jag går förbi det blekgula huset som jag tror är nåt slags äldreboende och där sitter alltid något som ser ut att vara två färglösa mattanter och röker. Och oftast luktar det äcklig och smaklös skolmat/äldreboendemat. Och himlen är grå. Till och med när solen är på väg upp och himlen grå. Och luften är grå. Tankarna. Träden. Vattnet. Allt är grått. Det är precis som om Kaurismäki har varit där och regisserat. Det är som om han har regisserat den här delen av mitt liv.