the silence is a burden when you don't really want to talk/to dream of new beginnings when the end is all around

Äh. Nu struntar jag i det här. Det går ändå inte. Mitt hjärta pratar ett språk som jag alldeles för väl känner igen. Jag vill inte lyssna men jag gör det ändå. Kanske lär jag känna det lite bättre då. Eller i alla fall lyckas övertala det om att lägga band på sig i framtiden tills det hittar nån som förstår alla citat jag säger.