Det är konstigt hur han ena veckan sa en sak och veckan efter det sa en helt annan. Men nu är det i alla fall avslutat, vad än det var vi hade... Jag är inte jätteglad. Inte glad alls, faktiskt. Men jag får väl helt enkelt försöka finna mig i situationen och försöka låtsas att jag inte bryr mig: att det inte hann gå tillräckligt långt för sånt.
Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Älskar dig Linda! Nu och för alltid! Jag tar med mig dig överallt. Alltid under samma stjärnor du och jag, och ibland blickar jag upp mot himmelen för att påminna mig om det... För ibland känns det som om du är fruktansvärt för långt bort från mig! Saknar dig. Älskar dig. Delar glädje och sorg med dig, och inte ens döden kommer skilja oss åt, för om du dör finns du alltid kvar i mitt hjärta. Min Bitch!
Jenny, jag gråter!
*Torkar tårar, kramar om du vill, finns, fast på avstånd*
Skicka en kommentar