en abulkasem kväll på biblioteket

Idag var jag på biblioteket och lyssnade på Jonas Hassen Khemiri. Vad som fascinerar mig allra mest med honom är att han är så sjukt lång men ändå alltid måste vika upp byxorna. Vad handlar det om?

Jag vill sätta upp en av hans pjäser men jag vet inte hur man gör och jag vågade inte fråga.

Två människor på 50+ pratade med varandra innan det började och den ena hade glömt sina glasögon hemma och skulle därför inte kunna se något men sa att det gjorde inte så mycket för hon var ju ändå där för att lyssna. Då sa den andra:
-Men han är ganska mycket att se på annars.
Och det hade hon ju rätt i...


Jag undrar jämt om han skulle känna igen mig om jag gick fram till honom och om han skulle känna igen mitt namn; vi är ju ändå med i samma novellsamling och mitt namn är inte det allra vanligaste...