släpp in solen

Jag har varit i Karlstad och sett på Lasse Lindh. Det var så där; dåligt ljud, dålig artikulation och alldeles för höga gitarrer. Men Lasse är ju ändå Lasse. Söta Lasse. Han slänger alltid tillbaka mig i tiden med sina texter.



Eftersom tågen till staden där jag för tillfället bor inte har världens bästa kommunikation så sov jag över i Karlstad. Hos världens sötaste man och hustru. Det var så fint. När jag vaknade i morse så hörde jag Håkan från datorn inne i sovrummet och när jag hade gått upp så flyttades det till vardagsrummet och jag ville dö lite för att det var bland de finaste morgonarna någonsin.

Sedan letade jag efter svarta jeans men sånna finns aldrig i min storlek. Solen sken och jag kände att det kanske är okej med hösten ändå. Lite solvärme i ansiktet gör det lättare att leva vidare även när man tvivlar på det mesta. Jag jämför inte lägre den här hösten med förra hösten. Jag har släppt det och blivit fri istället.