to die by your side is such a heavenly way to die

Åh, jag har glömt att berätta nöe fränt!

I fredags var jag på Liseberg och såg Augustifamiljen igen. En av gästerna som var med den här gången var Magnus Carlson från Weeping Willows. Det i sig är ju häftigt men när han sjöng The Smiths "There is a light that never goes out" så blev det ännu häftigare.

Såhär var det:
Jag satt själv på en tom bänk längst fram och sjöng med. När första refrängen kom så sträckte Magnus Carlson ut sin arm mot mig, såg mig i ögonen och sjöng; "and if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die".

Fränt, eller vad?