sömnen kommer som en vän, en mjuk varm hand i tystnaden, dömer ingen, glömmer ingen

Alltså. Det här med att spårvagnarna åker som om det vore söndagar bara för att det är låtsassöndag är inte okej. Jag jobbade till sena natten/tidiga morgonen. Klockan 4, för att vara exakt. Sen skulle jag åka hem men det gick inga vagnar. Och eftersom det var söndag skulle det inte komma nån förrän om flera timmar.

Inga vagnar.
Inga (taxi)pengar (inga andra pengar heller).
Inget batteri i mobilen.
Ca två och en halv timmes promenad hem.
Ont i fötterna.
Kullersten.

Hurra!

Jag gick en halvtimme tills jag kom till Olskroken. Där ringde jag på hos en jag känner men som jag inte visste var hemma eller inte. Den jag kände var som tur var hemma och öppnade efter att jag ringt på 3 gånger.
-Hej. Får jag sova här?
-Självklart.

Sen att jag inte kunde sova hör inte riktigt till. Jag åkte hem vid 9 på morgonen och vid strax efter 11 åkte jag iväg till Hisingen och målade barn i ansiktet. Sen kom jag hem vid 5 igen och hade 2 timmar på mig tills det var dags att åka in till stan igen och gå på Indiekörens premiär. Så när jag väl kom hem därifrån nångång efter 10 så somnade jag snabbare än någonsin.