äntligen på väg?

Jag är påväg. Det är mörkt ute. Lamporna färgar staden. En projekterad Johnny Cash i rött pryder väggen mittemot Grammofon. Från ett fönster i samma gränd spelas laid back 50-tals musik på hög volym och förbi mig passerar uppklädda människor med klirrande kassar. De är också på väg nånstans och jag önskar att jag var påväg dit jag med. Att min kasse som jag bar stödd mot höften innehöll något annat än 19 olästa tidningar och att min väg inte ledde mig hem klockan 20.40 på lördagskvällen. Men det gör den.