Det är mycket tårar nu när jag har mindre än två dygn kvar i staden. Det är mycket att se och göra för sista gången. Det är folk att träffa kanske för sista gången, eller i alla fall för sista gången på länge; folk som har betytt och hjälpt. Det är mycket ensamhet. Och tomhet.
Jag har kommit på en lösning på tårarna. En lösning som gör det mindre okej att gråta, eller som i alla fall hindrar en lite från att börja. Det är smink och folk. Om man sminkar sig och går ut bland folk så kan man inte riktigt gråta bara sådär. Man får liksom skjuta upp det. Trots att det är svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Eller huuur. Är det nån som ska sova på golvet så är det du så jag har en matta att sätta fötterna på, på morgonen, så det slipper bli så kallt när jag väl sätter ner dom på golvet!
Mohahaha!
Tycker du om min blogg nu föresten? :)
Svar till senaste inlägg i min blogg från dig ;) : Jo, först var det meningen att jag skulle ha en av dom, men ellinor ville inte sälja en till mig för hon ville att de skulle vara utekatter, men de får ju inte vara ute förns nån köpt dom i alla fall, och kommer dom och är inne från när dom är små, så vänjer dom sig ju vid att vara innekatter. Dels så kostade dom 500:- och så måste jag köpa låda och grejer till den, och det skulle ändå bli alldeles för dyrt. Och dels så skulle du inte kunna få en svart då. :))
Skicka en kommentar